Jag spenderade hela kvällen igår med att leta efter kläder som jag skulle ha på mig idag och det är ju en väldig slöseri med tid att spendera en hel kväll i garderoben bara för att man inte hittar ett visst klädes plagg och jag kunde ha spenderat min kväll med något betydligt roligare än att leta i garderoben så jag har bestämt mig för att rensa i min garderob nu och det är verkligen på tiden. Jag rensade ju mina skrivbordlådor för inte så länge sedan och de var fulla med en massa profilprodukter och annat onödigt som jag egentligen inte behöver och som bara tar upp en massa onödigt plats. Nu när mina lådor är rensade så har jag mycket bättre ordning på saker och ting och jag hittar de papper som jag behöver med en gång och det sparar ju en massa tid så nu är det garderoben som ska rensas härnäst.

Jag har ägnat mycket tid genom åren åt att söka jobb i Stockholm. Men nu har jag ledsnat på det. Jag orkar helt enkelt inte med hela den processen mer. Det är för tärande i längden. Jag har väl inte den psykiska konstitutionen som krävs för det längre, om jag någonsin haft det. Eller så kanske allt beror på att jag känner mig lite uppgiven just för tillfället. Det skulle mycket väl kunna vara så. I själva verket är väl det scenariot egentligen det mest troliga. Men det är också svårt att komma ifrån det faktum att jag känner mig permanent trött på alltihop. Jag vill inte längre befatta mig med hela den där slitsamma processen som tar så mycket och lämnar så lite kvar. Ger jag mig in det där spelet en gång till är det inte alls säkert att jag överlever på ett rent själsligt plan. Just nu känn tror jag inte att det är värt besväret.

Jag har aldrig haft särskilt mycket problem med hälsa. Nästan inga faktiskt. Men en sak har jag råkat för, allt oftare och mer omfattande på senare tid dessutom. Åderbråck. På benen mest såklart, det är ju vanligast men också i ansiktet av alla ställen vilken rent utsagt förfärar mig. Fortsätter det så här kommer jag se ut som en praktalkis eller en synnerligen väderbiten och härjad ishavsfiskare. Det vill jag av naturliga skäl väldigt gärna undvika. Alltså funderar jag på plastikkirurgi, det borde väl gå att ta bort dem eller i varje fall mildra problemet med hjälp av kirurgi. Det är mitt enda hopp, eftersom den där Obi-Wan förmodligen inte lära hjälpa mig. Jag har ännu inte förstått hur det går till när man tar bort åderbråck egentligen. Men går det så vill jag absolut göra det. De stör mig väldigt mycket de här bråcken, det ska bort om jag så ska slita bort dem själv.

Allting är inte så nytt som vi tror. Jag slås nämligen ofta av att många av de tekniker och uppfinningar som håller ihop vårt samhälle (kan man säga) än idag uppfanns för rejält länge sedan. Till exempel så hade tydligen två fysiologer uppfunnit en defibrillator redan vid slutet av 1800-talet. Det där gäller mycket annat också. Ett flertal saker som folk tänker att den där grejen den tog väl någon fram någon gång vid mitten av 1900-talet och så visar det sig att uppfinningen är 100 år äldre. På rak arm har jag faktiskt svårt att komma på något av vikt som har uppfunnits under min egen livstid. Datorer har väl, om än i grundläggande form, funnits ganska länge. Samma sak gäller mobiltelefoner antar jag, den tekniken utvecklades säkert i något militärt syfte redan för, ja länge sedan. Vad har vi mer? Flyget. Den första flygningen ägde rum för mer än hundra år sedan. Så det är ju inte något nytt direkt (inte för att någon sagt det heller).